tågspaning
dagen har spenderats till 50% i sängen och 50% i Ale som är en kommun söder om Trollhättan. vaknade i morse och kände att det fanns noll anledningar till att gå till skolan. vi hade matteprov som jag utan tvekan hade fått f på om jag hade gjort det så det är bara ett av många argument till att inte gå dit. dessutom hade jag hundra saker i svenskan som jag bara var tvungen att få klart idag. även om jag hade så mycket att göra så hann jag med att både kolla på trainspotting för andra gången denna veckan. om jag inte sagt det innan så kommer jag säga det nu och säkert flera hundra gånger i framtiden. trainspotting är min favoritfilm i hela vida världen. den är så verklighetsskildrande, hopplösheten över att vara ung och inte veta vad en ska göra med sitt liv, sökandet efter något större än det som finns, behovet att komma undan från verkligheten. den romantiserar heroinmissbruket vilket en missbrukare också skulle göra men den visar också alla nackdelar. förlusten av vänner och kriminaliteten.
“Choose a life. Choose a job. Choose a career. Choose a family.
Choose a fucking big television. Choose washing machines, cars,
compact disc players and electrical tin openers... Choose DSY and
wondering who the fuck you are on a Sunday morning.
Choose sitting on that couch watching mind-numbing,
spirit crushing game shows, stucking junk food into your mouth.
Choose rotting away in the end of it all, pishing your last in a miserable home,
nothing more than an embarrassment to the selfish,
fucked up brats you spawned to replace yourself, choose your future.
Choose life... But why would I want to do a thing like that?”
senare på dagen begav jag mig till ale tillsammans med ung vänster trollhättan för att ha möte. efter detta bestämmde jag mig för att ta en 45-minuterspromenad genom mörka vänersborg i och med att jag verkligen inte kände för att komma hem så tidigt. att promenera genom mörka, tomma gator är som terapi för mig. dessutom har jag återupptäckt spector vilket är ett väldigt cheesy indieband. tror deras skiva kom ut 2011/2012 någon gång och deras sångare har en väldigt speciell röst, lite gammaldags på något sätt vilket gör dem rätt unika. detta är antagligen det enda som gör dem unika för de är hopplöst klyschiga men en behöver sånt ibland också.
ha det bra!!!